Barnen är vår gemensamma framtid

Roland Junerud skriver i en insändare om vikten av att ta hand om våra barn tidigt. Det är en dålig ide att låsa in unga människor utan plan på hur de ska komma ut igen.

När justitieminister Gunnar Strömmer (M) talar om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år och skärpa straffen för unga, sägs det handla om att skydda samhället. Men frågan är större än så. Den handlar om vilket samhälle vi vill vara och hur vi faktiskt tar hand om våra barn.

Sverige står inför ett vägval. Under lång tid har vi byggt vårt samhälle på en stark och självklar princip: barn är barn, även när de gör fel. De ska mötas med stöd, utbildning och trygga vuxna, inte i första hand med straff. Den principen håller nu på att urholkas.

Visst finns det unga som begår allvarliga brott. Det är ett stort samhällsproblem. Men vi får aldrig lura oss själva att tro att hårdare straff i sig är lösningen. Barn som hamnar i kriminalitet gör det inte i ett vakuum. Bakom varje barn finns nästan alltid en berättelse om något som brustit, kanske en skola som inte räckt till, en familj under press, psykisk ohälsa, diagnoser som inte fångats upp, eller ett samhälle som varit frånvarande.

Forskningen är tydlig, ju tidigare barn dras in i rättssystemet, desto större är risken att de fastnar där. Att sänka straffbarhetsåldern riskerar därför att göra problemen värre, inte bättre.

Det betyder inte att samhället ska vara passivt. Tvärtom. Vi ska vara tydliga mot brott, men ännu tydligare i vårt ansvar för barnen. Straff kan ibland vara nödvändigt, men det är aldrig en lösning i sig, särskilt inte för unga.

Det som verkligen gör skillnad och som Nynäshamn måste satsa på är något annat:

– fungerande skolor där varje barn blir sett

– tidiga insatser när problem uppstår

– närvarande vuxna

– starka sociala skyddsnät och en meningsfull fritid

Här brister det idag. I många kommuner arbetar nämnder i stuprör, där skola och socialtjänst inte samverkar tillräckligt. Samtidigt ser vi exempel i vår kommun där resurser finns, men inte används där de behövs mest. När barn- och utbildningsnämnden går med överskott samtidigt som socialtjänsten tvingas till akuta förstärkningar för att hantera en växande kris, då är det ett system som sviker, när man inte tar hand om barnen.

Vi måste våga tänka om. Samverkan mellan skola och socialtjänst måste bli regel, inte undantag. Insatser måste sättas in tidigt, innan problemen växer sig stora. 

Det är där vi har störst chans att göra verklig skillnad.

Vi socialdemokrater vill se ett förebyggande samhälle där kommunen tar ett samlat ansvar för barn och unga. Ett samhälle som inte väntar tills något gått snett, utan som agerar i tid.

För trygghet byggs inte genom att vi ger upp om våra barn. Den byggs genom att vi tror på dem, stöttar dem och håller fast vid att varje barn är värt en ny chans.

Ett starkt samhälle bekämpar brott. Men det överger aldrig sina barn.

Roland Junerud (S)