Föreningsbidragen ska fördelas på ett rättvist sätt

Magnus Liljeström visar på konsekvenser av de föreslagna förändringarna i reglerna för att få föreningsstöd

Alliansen i Nynäshamn har med stöd av Sverigedemokraterna tagit fram ett förslag till nytt reglemente för stöd till kultur- och fritidsverksamhet. Ett syfte med förslaget är att Folkets Hus inte längre ska kunna få bidrag för att tillhandahålla samlingslokaler för andra föreningar. Detta framgår tydligt av alliansens insändare i NP 5 december i fjol.

Men många andra föreningar riskerar också att bli utan bidrag genom att man i de nya riktlinjerna, som ska ligga till grund för förvaltningens beslut om föreningsstöd, har infört en lista med vilka typer av föreningar som inte kan få bidrag. Denna visar på en dålig förståelse av vilken roll föreningarna spelar i lokalsamhället.

Man utesluter exempelvis ”opinionsbildande och/eller politiska föreningar”. Men man bortser då från att det ligger i många föreningars natur att vilja påverka samhället. Natur- och miljöinriktade föreningar, kulturföreningar, pensionärsföreningar är några exempel på detta.

Att politiska partier, som redan har ett kommunalt partistöd inte kan söka bidrag är rimligt. Men vill verkligen politikerna i fullmäktige inte främja de politiska ungdomsförbunden? Och vad menas egentligen med ”politisk”? Riktlinjerna ger ingen vägledning till förvaltningarna, som har att fatta beslut baserade på reglementets bokstav. Om en förening skriver en insändare har den ju försökt skapa opinion. Och vill man driva förändring på något område så är man ju politisk.

I listan finns också punkten ”Föreningar som bedriver verksamhet i bolagsliknande former (exempelvis tidsbegränsad kursverksamhet eller uppdragsverksamhet)”. Detta träffar sannolikt en rad föreningar. Ett exempel är ridklubbarna som bedriver mycket av sin verksamhet just som tidsbegränsad kursverksamhet. Och hur många föreningar har inte tagit på sig uppdrag mot ekonomisk ersättning, exempelvis genom att rensa vägrenar?

På flera andra punkter är riktlinjerna också otydliga, vilket skapar svårigheter för föreningar att veta om de kommer att vara bidragsberättigade.

Mot bakgrund av detta drev oppositionen igenom att förslaget skulle återremitteras för att man skulle kunna inhämta föreningarnas synpunkter före ett beslut. Men kommunstyrelseförvalningen anser att detta inte behövs. Majoriteten i kommunstyrelsen gick på samma linje och ärendet hamnar därför i kommunfullmäktige igen med alla oklarheter kvar i dokumentet.

I mina ögon är hanteringen av detta ärende ytterligare ett exempel på hur de styrande i Nynäshamn misslyckas med att ha konstruktiva dialoger. Hanteringen av friskolan Binomen och av volontärerna på Balder är andra exempel på denna oförmåga att agera i samklang med lokalsamhället.

Magnus Liljeström (S), fullmäktigeledamot och ersättare i kommunstyrelsen